6-layer dip

I fredags var det dags för årets första BBQ. Värdarna - Tommy, Victor, och Colin - är inte bara jobbkompisar utan även våra grannar. Vi funderade på att ta bilen, men tänkte att en promenad på 50 meter nog kan vara uppfriskande.

Det var iaf en trevlig tillställning med grillade burgare och kyckling. Till min stora förtjusning så fanns där även 6-layer dip. Denna genialiska dip är det kulinariskt bästa USA har haft att erbjuda hittils. Någon sorts bönmix, guacamole, salsa och gräddfil är några av ingredienserna. Naturligtvis toppat med cheddar. En explosion av smaker som bäst avnjutes med nachos.

Kaliforninen verkar ha någon sorts regnperiod just nu. Förutom några dagars uppehåll (fredagen var en av dem) så har det i princip regnat konstant. De flesta verkar dock vara positiva till det, och anledningen är att man vill slippa vattenransonering till sommaren. Just nu stör det inte mig så mycket heller eftersom det hittils inte har blivit någon tid över till några utomhusaktiviteter.

I need your clothes, boots, and for you to stop working for two days a month

Kalifornien har budgetkris. Så vad väljer Arnold att göra för att spara lite dollares? Han stänger ner vissa statligt drivna offentliga institutioner två dagar i månaden. Sjukhus, skolor, poliser osv är inte drabbade, men Social Security Administration (motsvarande Försäkringskassan) och Department of Motor Vehicles (typ Vägverket) får glatt finna sig i situationen och stänga ner sina kontor första och tredje fredagen i månaden. De anställda får alltså en ofrivillig obetald semester. Jag hade velat se det hända i Sverige...

På tal om SSA så är det hos dem man får ansöka om Social Security Number (motsv personnummer). Utan SSN så kan man t.ex. inte få ut sin lön. Jag var tvungen gå till dem tre gånger för att få ut mitt nummer.

Första gången för att göra själva ansökan - det tog två timmar.

Andra gången för att kolla om jag blivit tilldelad något nummer än - Nej, det hade jag inte, men jag kunde komma tillbaka morgonen därpå vid 9 (fick vänta i 1,5 timme för att få reda på det).

Tredje gången var alltså dagen efter vid 9 då jag faktist hade en avtalad tid. Naiv som jag är så trodde jag naturligtvis att jag skulle få bli behandlad vid 9. Ingalunda, visade det sig. För att ha en avtalad tid så måste man ha ett SSN, så jag fick gladeligen sitta ner och vänta i 1,5 timme för att få mitt nummer. Ett mycket flexibelt system, och hur de överhuvudtaget lyckats ge mig en avtalad tid är helt obegripligt.

Överlag så verkar de offentliga institutionerna här väldigt byråkratiska. Jag kan väl inte säga att jag har spenderat så mycket tid i svenska motsvarigheter, men jag har svårt att tro att det är så tungrott som här.

Bilar, bilar, och åter bilar

Den första tiden här har kretsat mycket runt bilar. Man måste ju naturligtvis ha en bil. Jag har hyrbil i drygt en vecka till, och innan dess ska jag helst ha köpt någon sorts bil. Det har därför blivit en hel del besök hos olika bilhandlare - Audi, BMW, Mercedes, VW, Lexus, m.m. Anledningen att europeiska märken har dominerat är för att de har något som kallas Foreign Business Professional Program, som innebär att man kan få (vettig) finansiering utan att ha en credit score. Kort sagt kan man väl säga att kreditansökningar här baseras helt på vad man har för credit score (något man får när man betalar av annan kredit), och inte alls på vad man har för inkomst. 

Den bil som ligger högst på min lista just nu är Lexus IS 350. Det är en riktigt trevlig bil. Det enda otrevliga med den är att den kostar en slant. Håller för tillfället på och undersöker huruvida det är möjligt att få ett köp finansierat på någorlunda vettiga vilkor. Finns den möjligheten så är det väldigt troligt att jag blir Lexusägare. :)

Sammanfattning

Mina två första veckor har gett en hel del nya intryck. Tänkte försöka ge mig på att göra en kortare sammanfattning av vad som hittils har hänt.

Resan hit
Allt började väldligt bra. Lufthansas flyg från Kastrup till Frankfurt var en av mina bättre flygresor någonsin. Planet var så gott som nytt och det var väldigt gott om utrymme.
Efter att ha väntat i ca två timmar i Frankfurt så var det dags att borda United Airways plan med destination San Francisco. Komforten var ingen höjdare. Det var absolut in dimensionerat efter någon av min längd. Till råga på allt så lyckas jag sätta mig bredvid planets i särklass sjukaste person. Han hostade i princip konstant. Utav elva timmars total flygtid så hostade han effektivt i säkert tio. Efter halva resan lyckas han dessutom kläcka ur sig "I'm not contagious." Yeah right, tänkte jag och började på allvar räkna ner tiden tills jag skulle vara i samma tillstånd som han.
Efter att ha landat vid fyratiden lokal tid så var det dags att hämta ut sin hyrbil och sticka till hotellet. Jag lyckades få en väldigt törstig Ford Fusion. Jag kan väl ärligt säga att jag inte kände mig särskilt sugen på att ge mig ut i rusningstrafik på en fyrfilig amerikansk motorväg. 20 minuter senare var jag dock framme vid hotellet utan varken större fysiska eller mentala skador.

Extended Stay
Hotellet, eller lägenhetshotellet, som jag spenderade dryga veckan på ligger här. Inte det mest fashionabla stället, men det fyllde sin funktion. Att det dessutom ligger bara 3 minuter till jobbet (med bil) var ju naturligtvis inte någon nackdel.
Från början var tanken att börja jobba på måndagen, men det blev faktist att börja direkt dagen efter (på fredagen). Det blev dock en ganska lugn start med några uppstartsmöten och chansen att installera sig på sin nya plats.
På fredag kväll började jag känna att något inte riktigt var som det skulle med halsen. När jag vaknade på lördagen hade jag feber och halsont. Härlig start. Jag kände mig dock inte riktigt sugen på att spendera hela helgen i sängen på hotellet. Det var bara att inköpa lite panodilliknande droger i närmsta affär och försöka stå ut. Vi spendera helgen med att köra runt och kolla på bilar, vilket faktist var ganska mycket i fas med vad jag verkligen orkade göra.

Feber och Jetlag
Hade jag varit i Sverige så hade jag definitivt inte jobbat den första delen av veckan. Jag var fortfarande sjuk, men eftersom det inte finns något som heter sjukdag i USA så var det bara att stifta en nämare bekantskap med pillerburken och försöka göra det bästa av situationen. Detta i kombination med att fortfarande lida av jetlag var naturligtvis ingen höjdare. Onsdagen var den första dagen jag inte vaknade vid halv fem på morgonen. Även om jag inte var helt återställd från jetlaggen så var jag på god väg.

Teambuilding
På lördagen så hade vi en teambuildingaktivitet med hela Tactel US i San Francisco. Vi började med att träffas på kontoret i Redwood Shores. Där delade vi in oss i olika lag och hade därefter en "skattjakt". Skattjakten gick ut på att man fick olika ledtrådar till kända platser i San Francisco. Efter att man lyckats lista ut vad det var för platser skulle man bege sig dit och ta ett foto. Det var riktigt kul och det var ett väldigt bra sätt att stifta bekantskap med staden. Att det dessutom var ett fantastiskt väder var ju inte heller någon nackdel. Dryga 20 grader och helt molnfritt.
Dagen avslutades med att äta på en trevlig restaurang, och efter det begav vi oss ut för att undersöka stadens nattliv. Några öl och drinkar senare tog vi en taxi "hem" till hotellet. Allt som allt en väldigt lyckad dag.

La Casa
På söndagen (1 feb) var det dags att checka ut från hotellet och bege sig till huset. Vi (jag och André) lyckades få tag på ett trevligt litet (möblerat!) hus på 220 kvm. 3 sovrum med tillhörande badrum i ett gated community. Sten, sax, och påse fick avgöra vem som skulle få master bedroom. Jag kände mig naturligtvis inte helt besviken över att vinna. Jag tänkte lägga upp bilder på hela härligheten lite senare.
Efter en snabb runda på IKEA för att inhandla sängkläder och lite handdukar så var det dags för att kolla på Superbowl. Jag har aldrig kollat på en hel match i amerikansk fotboll innan. Som tur var så har André betydligt större koll på läget. Grunderna är ganska enkla, men det känns som det finns hur många specialregler som helst. I slutet av matchen började jag komma in i det, och även om det inte håller samma klass som fotboll så var det faktist väldigt underhållande.
Från och med idag så kommer vi faktist vara tre som bor i huset. Yau, som flyttar från kontoret i San Diego till kontoret här i Redwood Shores, har bestämt sig för att bo med oss. Med tanke på den ganska dyra hyran ($3400/mån) så är det naturligtvis en lättnad rent ekonomiskt. Samtidigt så känns det kul att ha en tvättäkta amerikan som room mate. Dessutom så lider vi ju faktist inte av brist på utrymme. :)

En födsel

Då har jag skapat en blog iaf. Vi får se hur långt liv den får, om jag känner mig själv så kommer det nog bli en tidig död. Den som lever får se. :)